När man är i Frankrike måste man ibland glömma sitt inrutade program för att istället låta sig bli överraskad. Hon kommer från London. Han kommer från Pennsylvania. De har stämt träff i Avignon för en liten tur till Provence och de kommer mitt under festivalen. Balett, teater, flamenco: det finns så mycket att se och höra ... Hon har insisterat på att de ska besöka Påvepalatset. I sex dagar har de närmat sig det, gått runt det och nuddat vid det. Och de har aldrig kommit längre än fram till trappan.
Dag 1
Vilken hetta. Det är härligt. Kanske lite för varmt. Conciergen på hotellet föreslår att de börjar resan med att besöka Påvepalatset - det är så svalt i påvens privata våningar. Men på torget framför Påvepalatsen pekar en pil mot parken Rocher des Doms. Vi följer den och vips befinner vi oss 30 meter ovanför floden Rhône i en fantastisk engelsk trädgård med utsikt över hela staden.
Dag 2
Jag letar efter parkeringen vid Påvepalatset men av misstag hamnar vi på andra sidan av Rhône. På andra sidan ligger Villeneuve-lès-Avignon och där är jättemysigt. Vi kommer bort oss ytterligare, ända tills vi finner en restaurang som annars skulle varit omöjligt att hitta, med en stor terrass intill vattnet. Le Basta Cosi. Du surar lite och skulle vilja äta provensalskt istället. Jag är hungrig. Jag är påstridig. Trädgården är fantastisk, kocken är från Sicilien och pizzorna är underbara. När det är dags för kaffe vill du helst bara stanna kvar.
Dag 3
Efter att ha lämnat en dansshow, promenerar jag i närheten av Théâtre de Paris. Av en slump går jag förbi det lilla museet Angladon. Vakten berättar för mig att det en gång i tiden var hem åt en omättlig konstmecenat. Chardin, Vernet, Degas, Modigliani, Cézanne, Van Gogh, Picasso. Varje rum samlar konstföremål och möbler från en viss epok. I en nästan intim atmosfär, reser jag från medeltiden till det 20:e århundradet. I Europa, till Östern. I slutet av besöket har jag känslan av att gå ut från en kär väns hem.
Dag 4
Inget illa menat, men ingen dansar på Pont d'Avignon som man sjunger i den kända visan*. Den har delvis rasat samman och det är länge sedan den nådde den motsatta sidan. Vi tog flodbåten för att få se den från en annan vinkel och stannade till på ön Barthelasse där vi cyklar en runda. Vi mötte mängder av fåglar, bävrar och arbetssamma sumpbävrar. Du visade mig Påvepalatset från strandkanten ...
Dag 5
På vårt favoritcafé har ägarens farfar mängder av historier att berätta. Han är en före detta olivodlare och talar om den svarta frukten, hans barndoms olivolja. Vi följer hans råd och åker till Moulin de Maitre Cornille i Maussane-les-Alpilles. I den här vackra byn äter vi lunch under träden, och vaggas av fontänen, det intensiva surret av cikador, och ägarens accent.
Sista dagen
I fullständigt lyckorus efter att ha lyckats boka in en matlagningskurs på École de la Mirande insåg jag att vi helt glömt bort Påvepalatset. Men vi har sett föreställningar varje dag och upplevt ett helt okänt Provence. Påvarna får vänta tills nästa gång vi kommer tillbaka.
*"Sur le Pont d'Avignon, on y danse, on y danse... " (På bron I Avgnon dansar vi, dansar vi ...) I Frankrike lär sig alla barn denna visan.
Lista över alla avstickare:
Avignonfestivalen: 3 veckor, 3000 föreställningar, alla dagar i juli.
http://www.festival-avignon.com/en/ (Extern länk) och http://www.avignonleoff.com/en/ (Extern länk)
Le Basta Cosi, impasse du Pont à Villeneuve-lès-Avignon
Angladon-muséet, https://angladon.com/english-version/ (Extern länk)
Le Moulin de Maître Cornille, rue Charloun Rieu, i Maussane-les-Alpilles
La Mirande, hôtel, restaurang och köksskola: http://www.la-mirande.fr/en/ (Extern länk)
Och Påvepalatset: http://www.palais-des-papes.com/en (Extern länk)