Redo för avfärd? I riktning mot Franska Guyana!
Vi besöker Ariane-raketen, som befinner sig i startblocken i Kourou. Vi åker uppför floden Maroni i en pirog och styr färden mot Djävulsön. Bagne eller paradiset på jorden: det är vi själva som avgör. Därefter vågar vi oss in i Kawens träskmarker för att observera kajmanerna ... på långt avstånd!
Vi återhämtar oss från alla dessa känslor på Hmong-marknaden i Cacao, där vi kommer att fylla på med godsaker.
Höjdpunkter på semestern i Franska Guyana
När man semestrar i Franska Guyana får man ta del av landets unika blandning av europeisk, afrikansk, indisk och indiansk kultur, som vuxit fram här under 400 år.
Cayenne
I Cayenne är alla de olika influenserna närvarande. Torget Place des Palmistes ligger mitt i stadens historiska centrum. Här kan man strosa omkring och betrakta de vackra gamla husen och balkongerna med utsirade smidesräcken. På den centrala marknaden översköljs man av färger och dofter. Här kan man bland annat smaka tropisk frukt, ti’punch och laotisk soppa.
En exceptionell flora och fauna
Mittemellan Cayenne och Kourou ligger den tre hektar stora botaniska trädgården Jardin botanique de Guyane. Här kan man njuta av den magnifika floran, inte minst den fantastiska orkidésamlingen med över 740 olika orkidéer. På vägen tillbaka till Cayenne kan man göra en liten avstickare till Roura och ta ett uppfriskande dopp i Fourgassier-vattenfallen, som är ett populärt utflyktsmål för familjer. Utanför Kourou ligger de tre Salutöarna, dit man kan segla. På Île Saint-Joseph och Île Royale kan man fortfarande se rester av Salutöarnas straffkoloni som låg här ända fram till 1947. På Île du Diable placerades politiska fångar, men på grund av de starka strömmarna är det inte möjligt att besöka ön.
Saint-Laurent-du-Maroni
En annan plats som präglats av straffkolonier är Saint-Laurent-du-Maroni, som 1880 utropades till ”straffkommun”. Här kan man börja med att besöka Camp de la Transportations, som byggdes av fångarna själva. Men den här platsen är inte bara en påminnelse om de fruktansvärda fånglägren, utan också ett unikt kulturarv. Författaren Albert Londres, som kämpade för att straffkolonierna skulle avskaffas, kallade Saint-Laurent-du-Maroni ”lilla Paris”.
I Saint-Laurent-du-Maroni mynnar Maronifloden, som är Franska Guyanas längsta flod och utgör gränsen mot Surinam. Via Maronifloden kan man ta sig in i Parc amazonien de Guyane, en 30 000 kvadratkilometer stor nationalpark som man endast kan ta sig till med flyg eller kanot.
Utforska Amazonas
Att utforska Amazonas regnskog är en av höjdpunkterna på semestern i Franska Guyana. Man kan också paddla längs Maronifloden och sova ett par nätter i en hängmatta i en carbet, en traditionell hydda som ibland är byggd uppe i träden. Ett annat alternativ är att utforska Kawträsket. Med en yta på 94 700 hektar är det Frankrikes tredje största naturreservat. Här kan man få syn på röd ibis, häger och inte minst kajman. Mellan Maronifloden och Organabofloden ligger naturreservatet Alama, som är känt för sina havssköldpaddor. Om man är här i juni–juli kan man få se när havslädersköldpaddorna kläcks. Det är en oförglömlig (nattlig) upplevelse!
Om man vill uppleva Cayennes karnevalsrytmer ska man ta rygg på en Touloulou. I sex till tio veckor är det nämligen Touloulous, det vill säga kvinnor som är klädda i 1700- och 1800-talskläder och maskerade från topp till tå, som är karnevalens drottningar.
Smaka på det guyanska köket
När man semestrar i Franska Guyana kan man njuta av hela världens smaker, eftersom det guyanska köket är präglat av både kreolska, indiska och brasilianska influenser. Maten innehåller också ofta en skvätt lokal rom som smakhöjare.
Några lokala specialiteter med internationell prägel är till exempel poisson boucané (rökt fisk) och guyansk colombo (en kycklingrätt med indiska smaker). Givetvis finns det också mängder med fiskrätter: pimentade (fiskgryta med tomatsås), rôti cougnade (grillad fisk) och bouillon d’Awara (fiskgryta med grillad kyckling och palmfrukt). I Granska Guyana äter man också rätter med asiatiska influenser, som laotisk soppa och papayasallad. I den lilla byn Cacao finns ett samhälle med hmonger som bosatte sig här efter att ha tvingats lämna Laos 1977.
