Kvinnorna älskar hennes sobra och feminina stil, och hennes shoppingväska i strass har blivit en världssuccé… Idag är Vanessa Bruno ordförande för MoCo, det framåtsträvande centret för samtidskonst i Montpellier. Vid vårt möte med henne lägger hon sin roll som modeskapare och företagschef lite åt sidan för att berätta för oss om detta nya världscenter för samtidskonst i Occitanien som öppnade i juni 2019. Vi fick ett möte med en kvinna som är lika diskret som passionerad, och som brinner för nya upptäckter och blandningar av olika stilar och konstarter. Inspirerande!
Vad fick dig att besluta dig för att acceptera detta uppdrag som ordförande för MoCo?
Vanessa Bruno: "Det var Nicolas Bourriaud och Philippe Saurel (chef för MoCo respektive borgmästare i Montpellier, red.anm.) som tog kontakt med mig. Jag fann detta koncept otroligt intressant, och helt unikt i Frankrike. För det första för att man här sammanför tre olika enheter, konstskolan École des Beaux Arts, konstcentret La Panacée och MoCo där konstsamlingarna ställs ut. Detta är väldigt innovativt. Philippe Saurel vill placera Montpellier i ett internationellt och dynamiskt sammanhang genom att bilda partnerskap kring skapandeprocessen samtidigt som man involverar studenterna. Det är som en ung stad, det betyder mycket för mig. Slutligen är jag väldigt fascinerad av konstmiljön. Så detta projekt är bara roligt!"
Finns det någon strävan att befästa Frankrikes ställning inom samtidskonsten?
Vanessa Bruno: "Absolut! Så är det i samtidskonstens värld, här finns en idé om att kunna påverka och överraska genom att använda sig av olika världar och konstnärer från olika bakgrunder som alla har ett unikt sätt att presentera sin konst. För mig som älskar blandningar av olika stilar och konstarter är detta mycket viktigt. Man känner verkligen denna ambition i staden och i hela regionen Occitanien, och ännu längre än så. Men även om projektet har ett globalt syfte är det först och främst inriktat på regionen för det är framförallt den som för projektet vidare."
Hur ser du på din roll som ordförande för MoCo?
Vanessa Bruno: "Jag valdes först och främst eftersom jag har en ny syn på samtida konst. Jag är inte den som håller mig i mitten av systemet. Jag är här som modeskapare och även som företagschef. Jag vet hur man sätter upp projekt med allt som detta innebär vad gäller logistik och kostnader. Vad gäller det kreativa gillar jag de möten som projektet skapar mellan olika konstnärliga världar, både inom foto-, video- och formbildande konst, och kanske även inom morgondagens mode. Jag har haft turen att få resa runt i världen och se många utställningar och träffa många olika konstnärer. Man förväntar sig av mig att jag tillför en annorlunda syn på denna blandning av genrer. Jag ser också fram emot att få arbeta som ambassadör för projektet, både på hemmaplan och internationellt."
Du nämner mode, kan det komma att ingå i MoCo?
Vanessa Bruno: "Ja det är möjligt! Konstnärer har liksom modefolk en näsa för det som ligger i tiden. Vi är vår tids observatörer. Men modet har en närmare relation till allmänheten, det är mer tillgängligt. Jag skulle vilja visa att samtida konst också kan vara det. Människor bildar sig ofta en uppfattning innan de ens har gett det en chans. Jag vill säga att det faktum att jag har tagit detta steg har tillfört väldigt mycket i mitt arbete, utan att på något sätt göra det mindre tillgängligt."
Syftet med MoCo är globalt… Vilken publik vänder ni er till?
Vanessa Bruno: "Den internationella, regionala, franska… När Nicolas Bourriaud presenterade projektet meddelade han att han hade för avsikt att göra MoCo till en global plattform motsvarande den som Los Angeles är för filmen."
Hur ser trenden ut vad gäller er programläggning?
Vanessa Bruno: "Utställningarna på MoCo pågår i minst tre månader, med tre utställningar om året. Vi började med Japan, med en utställning av den japanske entreprenören Yasuharu Ishikawa, och generellt sett kommer programmet att vara mycket internationellt. Den plats man har valt för MoCo är också mycket viktig. En stor gammal patriciervilla som man har restaurerat utan att förändra husets karaktär, och som nu har omvandlats för att kunna ta emot konstverk som är mycket stora, ibland enorma, genom att inrätta stora ytor och lasthissar för att kunna få in dem. Här finns också en trädgård som har återuppbyggts och fått nytt liv Bertrand Lavier, ett område med olika former av service till besökarna och ett område med utställningssalar. En väldigt trevlig miljö för att upptäcka konst. Det är bara att komma hit och uppleva det själv!"
Att du engagerar dig i ett projekt i Montpellier är inte en slump. Berätta om din anknytning till regionen…
Vanessa Bruno: "Man kan nästan säga att jag hjälpte Nicolas Bourriaud att upptäcka regionen... Min mamma är danska och min pappa, som ursprungligen är italienare, är från Nîmes. Jag har tillbringat många semestrar i Camargue och jag har varit i Nîmes, Arles och Montpellier massor med gånger, under hela mitt liv. Jag har sett dessa städer och deras omgivningar utvecklas. Här finns hela denna kultur som är knuten till hästar och, vare sig man gillar det eller inte, till tjurar. Och så alla dessa byfester. Detta är en region som har behållit sin vilda karaktär, vilket hänger ihop med kulturen, och som är mycket präglad av sina invånares sätt att vara. En plats där det finns mycket kvar att utforska…"