Den fransk-amerikanska sångerskan Jospehine Bakers livshistoria är både fascinerande, livsbejakande och helt unik. I sitt 69- åriga liv blev hon både en världskänd cabaretstjärna i Paris, fransk spion och adoptivmamma till 12 barn från hela världen. I augusti 2021 fick Josephine Baker en av Frankrikes finaste utmärkelser, nämligen en gravplats på mausoleet Pantheon i Paris, men i denna artikel beger vi oss till Dordognedalen och besöker slottet Château des Milandes, där hon ensam uppfostrade sina barn.
Den fransk-amerikanska sångerskan Jospehine Bakers livshistoria är både fascinerande, livsbejakande och helt unik. I sitt 69- åriga liv blev hon både en världskänd cabaretstjärna i Paris, fransk spion och adoptivmamma till 12 barn från hela världen. I augusti 2021 fick Josephine Baker en av Frankrikes finaste utmärkelser, nämligen en gravplats på mausoleet Pantheon i Paris, men i denna artikel beger vi oss till Dordognedalen och besöker slottet Château des Milandes, där hon ensam uppfostrade sina barn.
Promenad i trädgården med hela familjen
Baker gjorde något exceptionellt under 1950-talet, något som världen aldrig tidigare hade sett – den internationella superstjärnan adopterade 12 barn från hela världen och bildade sin alldeles egna familj. Hon adopterade barn från länder som Japan, Finland, Algeriet och Peru. Hon ville visa upp sin familj som en förebild för världen och omvandlade slottet till en slags scen där de kunde förevisas. Josephine suddade ut gränserna mellan scenen och privatlivet och skapade en idyll enligt devisen ”det är trots allt en liten värld”. Besökare kom till les Milandes för att ta foton av barnen och Josephine visade upp dem i trädgårdens frodiga grönska eller vid grinden av smidesjärn där massorna kunde se dem.
Vittnesbörd om Josephine Bakers fantastiska liv
Château des Milandes fungerade också på många sätt som Josephine Bakers eget privata museum. Här lyckades hon understryka sin fantastiska karriär, bl.a. genom att uppföra vaxmuseet ”Jorama-a wax”, som skildrar världsstjärnanas äventyrliga liv. I dag kan man på museet se många av hennes kostymer och klänningar, men tyvärr finns många av vaxfigurerna inte kvar.
Det är denna Josephine som större delen av världen känner till – en it-girl och artist med häftiga rörelser i 20-talets Paris,g som var känd för att gå ut och gå med sin tama leopard i koppel.
I renässansens spår
Även om Josephine var slottets överlägset mest kända invånare, började Milandes mytomspunna historia (EXTERNAL LINK) långt innan den berömda sångerskan föddes. Slottet byggdes i slutet av 1400-talet av François de Caumont för hans fru och fick ett namn som förde tankarna till dess lantliga läge (Milandes kommer av mi-landa, som ungefär betyder, bland hedarna). Slottet hyste också senare Dordognes lokala lorder. Med sina ståtliga tinnar och torn, skräckfigurer och målade glasfönster liknar det ett äventyrsslott från medeltiden.
Från slottets fasader till fågeluppvisningar känns historienas vingslag överallt på Château des Milandes. Men det mest fantastiska vid slottet är nog dess vackra och färgglada fönster, som Josephine Baker älskade
Fancy art deco
Josephines jazzförflutna känns mycket närvarande i det fantastiska badrummet i art deco-stil. Det är dekorerat i bladguld och svart, och har jadefärgat porslin (det påstås ha designats för att matcha ARPÈGEFLASKAN, hennes favoritparfym från Lanvin). Man kan nästan föreställa sig sångerskan gnolande ”J’ai deux amours” eller ”C’est lui” medan hon njuter i det stora gröna badkaret.
Josephine Bakers karriär som fransk spion under andra världskriget
Josephine var sällan hemma i Les Milandes under andra världskriget, även om slottet lär ha fungerat som en fristad för judar under den här tiden – hon rekryterades som motståndskämpe och spionerade för Frankrike. Hon var idealisk för jobbet eftersom hennes arbete innebar att hon kunde fortsätta att resa och det tog henne till sällsamma platser där hon kunde lämna över känslig information, ofta i form av koder i sina noter (EXTERNAL LINK). Josephine uppträdde till och med för de allierade trupperna i Afrika och förklarade: ”Det är Frankrike som har skapat mig. Jag är beredd att offra mitt liv för det. Ni kan använda mig som ni vill.”
Hennes ansträngningar för Frankrike belönades med utmärkelserna Croix de Guerre och Legion d’honneur, och många av hennes minnesföremål visas i muséet.
För ytterligare information: