Resans höjdpunkter inträffar ofta på omvägarna. När man reser i Frankrike måste man glömma sina planer ibland och låta sig överraskas. I Costa Blanca i Spanien där jag bor har vi 300 soldagar om året, så mina förväntningar till Bretagne var att uppleva stora tidvatten, milt regn, stendösar, bautastenar och kusliga legender.
DAG 1: ”Visste du att det finns berg i Brest?” Killen på TGV-tåget verkade inte skämta. Jag följde hans instruktioner tills jag kom till Monts d’Arrée. I ett månlandskap och under en strålande sol glömde jag alla mina förutfattade meningar, och gick lite vilse medan letade efter en ansamling bautastenar som kallas ”la Noce de Pierre”.
DAG 2: Det är min födelsedag idag. Jag har stämt träff med mina vänner i hamnen Diben i Plougasnou. Vi går ombord på en båt för att titta på en koloni med grå sälar. Då ger de mig en dykardräkt ... ”Det är din present”. Jag simmade tillsammans med sälarna!
DAG 3: Carnac är megaliternas huvudstad… Jag måste dock erkänna att jag aldrig åkte dit och tittade på dem. Det fanns nämligen en ledig tid på det ekologiska spat i Carnac i morse. Är det för mycket av det goda?
DAG 4: Jag kunde ha tagit igen det på Quiberon-halvön. Men istället blev jag fångad av bruset från havet som slog emot de mörka klipporna på Côte sauvage. Och då det regnade bestämde jag mig för att köpa en fin seglartröja med tre knappar på axeln.
DAG 5: I Locmariaquer, frågar jag första bästa förbipasserande var det är bäst att äta ostron. Jag hamnar därför på ”Petit Chantier”, en jätteliten restaurang där man nästan har fötterna i vattnet. Men förresten, fanns det inte ett stendös här?
DAG 6: I Saint-Malo hade jag helt glömt allt om stendös. Men jag hittade en rolig butik där: La Droguerie de Marine. Där finns allt du behöver för att polera båten, och böcker ... vilket bra ställe när det ändå inte blåser.