Stolta båttraditioner på Saint-Pierre-et-Miquelon: På seglats med eldsjälarna ”Zigotos”

Inspiration

Saint Pierre och MiquelonNatur och friluftsaktiviteter

De Zigotos en hun platbodems in Saint-Pierre en Miquelon
© Madame Oreille - De Zigotos en hun platbodems in Saint-Pierre en Miquelon

Lästid: 0 minPublicerad den 18 maj 2020, uppdaterad den 7 juni 2024

Under torskfiskets guldålder i slutet av 1800-talet fanns över 500 traditionella båtar på Saint-Pierre-et-Miquelon: de så kallade dorisbåtarna. I dag har de små träbåtarna ersatts av trålare men ett fåtal entusiaster håller traditionen vid liv på det franska utomeuropeiska territoriet utanför Kanadas östkust.

Det regnar småspik den här morgonen. Gilles och Stéphane har just kommit tillbaka efter 48 timmars fiske ombord på Cap Percé. Morgonen gryr sakta och staden Saint-Pierre blir synlig i dimman.

De båda bröderna är akadier. De har växt upp här i övärlden, omgivna av sjömän. När de var små var det inte ovanligt att deras mamma dök upp i skolan för att hämta hem dem: fisket kunde inte vänta! De lovade läraren att göra sina läxor hemma och stack iväg för att fiska lodda med hela familjen i doris-båtarna.

En handfull entusiaster bevarar traditionen

Doris är den traditionella båten på Saint-Pierre-et-Miquelon, en variant av den amerikanska kanoten. Sedan dess har ögruppens fiskare övergett dem för modernare båtar men på Saint-Pierre finns fortfarande en handfull entusiaster som bevarar traditionen.

De kallas Zigotos, efter namnet på den förening som de bildade för över 30 år sedan. Gilles ögon lyser när han talar om dem – han är stolt över ögruppens kulturarv.

Några timmar senare träffar jag Gilles vid bod nr 20. Mot kvällen är de färgglada bodarna mötesplats för Zigotos medlemmar. Sommarkvällar är de ett helt gäng som träffas här. Några ror medan andra kommer för att prata. Träffarna med Zigotos är också ett bra sätt att skapa sociala kontakter.

Zigotos medlemmar på Saint-Pierre-et-Miquelon
© Madame Oreille - Zigotos medlemmar på Saint-Pierre-et-Miquelon

Fiskets storhetstid och galna tävlingar

Den första boden har omvandlats till ett litet museum. Här visas åror och motorer som berättar den traditionella båtens historia, från torskfiskets storhetstid till de galna tävlingar där roddarna tog sig till Langlade eller till och med New Foundland med armkraft.

Alldeles intill börjar två kvinnor skala potatis och förbereder middagen. Alla äter till tillsammans, vid samma bord, efter att man kommit tillbaka från havet. Av de 80 medlemmarna är det egentligen få som kommer för att ro – det viktigaste är att träffas.

Väggen bakom de två kokerskorna pryds av några fiskeredskap. Även om de inte längre används av yrkesfiskarna fortsätter föreningens entusiaster att använda dessa traditionella linor och beten för att fånga den kabeljo som de ska äta tillsammans.

På en dorisbåt är inget rakt

Robert sitter vid sidan om och betraktar båtarna. Han är pensionär och ägnar en del av sin fritid åt Zigotos. Han går inte längre ut med båtarna – det är verkstaden han gillar. Zigotos nöjer sig inte med att ge sig ut på vattnet med sina båtar, de fortsätter också traditionen med att tillverka nya doris.

Det finns flera versioner av träbåten, i olika storlekar, beroende på antalet roddare, men alla har en sak gemensamt: på en doris är inget rakt. Varje bräda är böjd och följer båtens rundning.

Saint-Pierre-et-Miquelons Dorisbåtar.
© Madame Oreille - Saint-Pierre-et-Miquelons Dorisbåtar.

Dagens roddare dyker upp en efter en. Åldern varierar. Tonåringen, dottern och barnbarnet till en fiskare som svassar inför väninnorna eftersom hon i dag ska få styra för första gången. Trettioåringen från Paris, som fått ett uppdrag på några månader på plats och som hos Zigotos upptäckt en utomhusarena och en ny familj. Den fyrtioåriga bankiren och den pensionerade läraren som kommit för att njuta av det vackra vädret.

Alla samlas de kring Jean-Marc. Det är han som initierat Zigotos-föreningen och som fortfarande i dag övervakar turerna. En doris med plats för sex personer läggs i vattnet. Tre par roddare och en person som sköter rodret.

Jag följer med Gilles ombord på en andra doris, en med motor. Roddarna ger sig iväg ända till hamnen i Saint-Pierre. Det är ingen enkel match att synkronisera sex roddare!

Havet är spegelblankt i kväll, inte en våg. Luften är ljum och solen smeker ansiktet. Det är antagligen en av de sista turerna till havs före vintern. Alla ler. Efter en vända i hamnen styr vi tillbaka mot bodarna längs med ön Île aux Marins.

Delar med sig av barndomsminnen

Hälften av roddarna är uppvuxna här i övärlden och ändå tycks de inte ha tröttat på öarna och de färgglada husen. Alla generationer har en stark känsla för Saint-Pierre-et-Miquelons kulturarv och historia.

Sommartid erbjuder Zigotos-föreningen turisterna en tur i dorisbåt. Den går betydligt långsammare än en ribbåt, men det är annat som är viktigare: för besökarna berättar Zigotos-medlemmarna barndomsminnen eller sina mor- och farföräldrars historia i denna lilla del av Frankrike i Nordamerika.

Av Madame Oreille

Se mer